Bilder från i julas!
På julafton under paketöppningen
I coola jeans, covered in paper
På kvällen svirade hon om till pepparkaksunge. Detta var innan vi satt oss i bilen och åkte till västerbotten.
En glad liten trollunge med (framför) farmor
Det hela gick bra.
Han är bra ullig och mjuk lilla Terror. Så somnade han i Adams knä. Gull.
Ellen däremot. Van vid hundar, hästar och katter överallt blev livrädd när han gnydde. Men sen blev hon mest nyfiken och ville klappa. Skönt!
Terror på mountainmanstreet
Men jag är förberedd! Jag har hägnat in köket så han inte tar sig överallt. Så bring him on!
Nu är det dags igen
Det har hänt en hel del sen sist. Det största är nog att ungen helt plötsligt på julafton kröp iväg. (!) För några månader sen låg hon i min mage, hur gick det här till?
Hästen som skulle flyttas flyttades också. Två gånger. Nu står hon efter några omständigheter på Hea. Det är nära och bra, med roligt folk i stallet, snygga hästmän till Ida (Lasse, Fixen och Snusen heter dom, skönt gäng), hö ingår i hyran och det känns så bra att vara där. Jag är så nöjd! När vi sedan flyttar in i nya huset kommer jag dessutom att få ÄNNU närmare! :)
Åter till Ellen. Lilla ungen, nu är det verkligen racerfart på henne. Vi måste passa hela tiden, vänder vi oss bort har hon hunnit välta kattvattenskålen, resa sig mot en stövel och ramla, äta pelargonblad, äta kattmat, dra ner duken eller något annat. Det är så kul med den här ungen. Idag när hon lekte "skrika i en mugg" räckte hon muggen mot min mun så jag skulle skrika i den. (Jag blev rörd över hennes fina försök till en interaktion). Hon kan pussas, men bara ibland. Idag fick Adam världen sötaste, blöt-puss av Snurrans halvöppna gullmun. Vi bygger torn som hon river. Hon kryper fram till fönstren och reser sig. Hon trummar på golvet. Hon skrattar, ler och ser munter ut mest hela tiden.
Det var lite update.
Kanske jag bjussar på lite julbilder nästa gång! Adios
Daglig risk
Fina fina skrutt.
Hästflytt med blandade känslor
Sen länge har Kini funderat på att skaffa en ponny till Emil, en fin och härlig barnponny. Och ag har vetat länge att när den dagen kommer, ponnydagen, måste Ida flytta eftersom det inte finns tillräckligt med boxar. Stallet vi ska bygga är inte ens påbörat så jag måste ta en rätt rejäl mellanlandning i ett annat stall. Stallet vid macken.
Det känns på ett sätt så himla kul att flytta henne, roligt att komma tillbaka till det gamla stallet där jag hade Lillan för hundra år sen och kul med lite nytt! Jag och Ida på egna ben liksom.
Men å andra sidan känns det hemskt sorgligt med tanke på att Kini och jag har hängt ihop i stallet i vått och torrt sen jag var typ 14 år. Därför känns det galet att plötsligt INTE ha henne i närheten hela tiden. Men SÅ långt ska jag faktiskt inte flytta, det blir kanske en halv kilometer jag ska gå med Ida på söndag till nya stället. Så vi kommer såklart rida, umgås och vara tillsammans ändå.
Spännande ska det bli. På lördag packar vi och flyttar grejerna, sen på söndagmorgon traskar Ida och jag från Smällbo för sista gången. (nåja, dramaqueen).
Luvor är mest knöliga och i vägen
Förut när jag och Adam rensade lite bland Ellens kläder insåg vi att hon typ har 20 par byxor men bara typ fem bodies. Sånt kan vara bra att veta för folk som ska köpa julklappar! Sköna, könsneutrala bodies (eller tröjor utan luva) i storlek 74 önskar sig Snurran i julklapp! (enligt oss iallafall, skulle hon själv kunna prata skulle hon garanterat önska sig tidningspapper, trådsnören, småknappar eller något annat farligt som hon inte får ha)
Jo! En annan sak behöver hon också och det är en fleeceoverall. Skönt när det blir riktigt kallt att ha under overallen.
Våran fina propellen
Världens bästa Ellen!
SJUK.
Adam åkte och jobbade idag för SÅ överdrivet bra med pengar får vi inte som föräldralediga. Tur har vi en snäll tjej som låg och drog sig med febermamman i sängen till klockan 9.
Ikväll kommer brorsan med familj till Söderbärke och hälsar på! Hoppas bara de vill träffas trots att jag är krasslig..
Konstig julsång?
Nu har jag gått här och nynnat på nåt jag tror är en jusång.
Detta är vad jag minns:
Två små röda luvor och en fårskinnspäls dansar runt omkring dansar runt omkring
Degarna på slätterna gör ingenting, bara tisslar tasslar runt omkring
Stallyktan klämtar, vägen är vid och smal
Stallyktan klämtar, då tittar trollharen fram.
Jag googlade låten och jag minns HELT fel.
Så här går den:
Två små röda luvor PÅ en fårskinnspäls SKUMPAR runt omkring SKUMPAR runt omkring
GUBBARNA I STUBBARNA gör ingenting, MEN DET tisslas tasslar runt omkring
SLÄDKLOCKAN klämtar, vägen är VILOSAM
Stallyktan FLÄMTAR, då tittar trollharen fram
Haha. Vägen är vid och smal? Genialiskt, Sara.
Men fortfarande. Vem är TROLLHAREN?
Ang. knäckinlägget
Så galet goda var dom inte heller.
Note to self: ALDRIG mer knäck
Här hemma infann sig INGEN UnderbaraClara-stämning alls när jag blev tvungen att googla "kultest", sen snabbt hälla över kladdsmeten i en större kastrull innan det kokade över. Ok. Så långt väl, min smet klarade (till slut) kultestet och då skulle det "hällas upp" i knäckformar.
Seriöst. HUR kan knäck vara ett bakverk som folk står och bakar varje jul? Knäckformar borde ju ha slutat tillverkats för länge sen för att ingen bakar knäck. VET ni hur TRÄLIGT det kan vara att "hälla upp" smeten i formarna? Vet ni hur kladdigt det blir? Och hur formarna vänder sig, kladdar ihop sig, välter av en ynka knäckdroppe?
Har jag missat nåt. Finns det nåt multitool som ska användas vid själva utpytsandet av smet i formar? Hur kan knäck annars överleva som bakverk? Orkar NÅN stå och kleta med kladdig formar? Jag hade då inget multitool. Jo, två teskedar. Som också kladdade ihop sig.
Jag gav upp efter ca 20 knäck, slängde bort alla småformar som fått kladd på sig och vänt sig, la ut ett stort bakplåtspapper på bänken och stjälpte upp smethelvetet där. Och där ligger den nu och skäms.
Sen skulle jag rengöra mina teskedar och kastrullen. Det gick inte. Smeten sitter som sten och jag slängde kastrullen i en soppåse. Där ligger den nu och skäms. (Kanske tar jag mitt förnuft till fånga sen och tar upp den och diskar den i tre timmar).
I receptboken där jag skrivit in UnderbaraClaras recept skrev jag med arga röda bokstäver: NOTE TO SELF: BAKA ALDRIG KNÄCK IGEN!
Så fel det kan bli
Men bitarna var rätt patetiska om sanningen ska fram
Sitt!
Tid nu igen
Nu skriver jag om tid igen.
Men det är så häftigt hur jag först när jag fått barn inser hur MYCKET tid som finns på en dag. Sen Ellen kom handlar mitt liv mycket om att leka, pussas, sjunga, byta blöja, mata och leka igen. Och när sen en trött bebis somnar är det full fart på mamman. Jag hinner med MASSA saker som jag ALDRIG (ok, sällan) gjorde innan Ellen fanns. Dessutom har jag börjat njuta av att göra dessa saker som jag tidigare tyckte var aptråkiga. Städa, baka, tvätta, kratta, sylta, safta, dammsuga bilen, sköta blommor, långkok, sortera i lådor, rensa garderober m.m.
Jag har blivit så sjukt effektiv. Jag slår på P4 och sen kör jag. Så när jag är klar då kanske jag sätter mig i 5 minuter och läser en tidning, men oftast är det då snurris vaknar så då är det lek som gäller.
Och dessutom blir livet roligare när jag känner att jag gjort massa saker. Förut tyckte jag att det var skönt att ligga och se på Top Model hela förmiddagen, men inte nu längre. Minns inte när jag senast slog på Tvn på vardagarna.
På tal om TV. Vi har sagt upp Canal Digital och har ingen antenn på huset. Så efter oktober är vi TV-lösa. HAR NI BLIVIT RELIGIÖSA??! Utropade Adams mamma som tyckte det var sjukligt att inte ha TV. Men vi ser så sällan på de kanalerna vi betalar för så det känns ovärt. Förmodligen skaffar vi en antenn så vi kan se 1an, 2an och 4an.
Känns rätt gött att tjäna in 6000kr på ett år. Dessutom ska vi bygga hus och då kommer minimalt med tid och pengar finnas för TV.
